knutii

Då var han äntligen här, 5 dagar för tidigt valde Hugo att titta ut :) och livet kunde inte vara bättre!! 

 

I tisdags 11/9 hade ja förvärkar hela dagen, fast dom inte var så kraftiga först, runt kl 18 på kvällen började det göra riktigt ont, började ta tid mellan värkarna och det var mellan 3-4 min emellan dom, ringde in till BB för att höra om jag behövde åka in, hade ju ändå haft värkar hela dagen. Men efter ett x antal frågor så säger hon till mig att jag inte behöver, för hon tyckte mina värkar var korta, dom skulle normalt vara i ca 60 sekunder och mina var i ca 15-20 sekunder, och så sa hon att jag kunde ju ändå prata med henne i telefonen och har man dom riktiga värkarna så brukar man få lägga ifrån sig telefonen och koncentrera sig på värken! hmm okej de var vel bara att lyssna på henne.

Kvällen fortsatta på samma sätt, värkarna gjorde nå så grymt ont att ja fick bita hårt i kudden för att inte väcka grannarna, men dom var fortfarande inte runt 60 sekunder långa. Vid typ kl 00,30 gick ja på toan och märkte då att slemproppen gick, ringde in igen och berättade det, och då säger hon att de kanske är bättre att ja kommer in så dom får kolla läget, väl där inne så var jag öppen 5 cm redan, fick en morfinspruta och la mig i ett bad, det var riktigt skönt faktiskt, lindrade värkarna bra så ja behövde ingen bedövning just då tyckte jag, Efter ca 3 timmar kommer dom och frågar om jag inte kan komma upp en sväng så dom får kolla hur det ligger till, då var jag öppen 8 cm, vattnet hade fortfarande inte gått så dom stack hål på hinnan, och jädrar va vatten man hade i sig:) Och efter de började det göra så ont att jag tog lustgas som ja jag hade ett stadigt grepp om :) sen senare bad jag om epiduralen då ja tyckte att lustgasen inte hjälpte längre, läkarn kom in och satte i nålen i ryggen och skulle hitta rätt läge, och precis då började mina krystvärkar, så han drog ut nålen och gick :) jaha då var de bara att köra utan bedövning. Så kl 13,20 började ja krysta, och fy fan säger ja bara vilka smärtor, och helt sjukt vad kroppen klarar av. och den bestämde själv. Det var flera gånger som jag ville vila och inte krysta just i den värken, men de gick inte att stoppa. kroppen bara körde på! och de kändes som ja skulle dö, ville bara resa på mig och gå där ifrån, det var verkligen ibland det värsta jag varit med om samtidigt med nu när Hugo ligger här det bästa :) Kl 15.02 tittade han äntligen ut vårat lilla mirakel, 3070 g och 49 lång :) och vilken känsla när man får upp han på bröstet. Känslorna bara väller över :) Och under hela förarbetet och förlossningen så är jag så glad att Morgan var vid min sida, han var så lugn och hjälpande hela tiden, sprang med kalla handdukar, fick i mig vatten. och där i mellan så ville han se i varje värk när hugo närma sig :) Han var helt underbar hela tiden<3<3

Nu sitter vi här hemma med våran lille son och är den lyckligaste familjen i världen :) Vi kan bara sitta i tímmar och mysa med Hugo :)